Reflektion V. 11

MÖNSTER SKAPAR MÖTEN

Vi skapar ständigt nya mönster samtidigt som vi följer gamla vanor troget. Att leva i vårt föränderliga samhälle kräver nya lösningar i olika frågor. Motsägelsefullt har retrotrenden aldrig varit så stark. Vi influeras av det förgångna och strävar efter hållbara lösningar.  

   Den här veckan gavs input från utställnigar på Världskulturmuséet och Röda sten (dock var jag hemma&sjuk) istället såg jag filmen om utställningen på Världskulturmuséet. Om hur arv och kultur, ett mönster kan representera ett budskap beroende av sammanhang (inte hade jag en aning om ursprunget till den bolivianska Whipalan).

    Jag kom att tänka på mitt arv, vart jag kommer ifrån och upplevde hur ämnet växte och förlamade mig. I diskussion med Ingela beslutade vi att sammanföra/förena våra arv och skapa ett mönster tillsammans. Våra förutsättningar var vår egen förförståelse av vad mönster är och kan vara (en fråga som vi uppehöll oss länge vid) om kollage och komposition. Förutom tema: Mormor och arv hämtade vi inspiration från vår omgivning och vad som inspirerar oss. Lisa Bengtsson kollage-design och Karolina Palmérs "badtanter" för IKEA blev två referenser.

Lisa Bengtsson

VÅRT MÖNSTER

Vi möttes i skolan, med oss hade vi foton, urklipp och vårt arv. Vi skapade det här mönstret.  

Vi har skissat fram delar, använt Ingelas hårstrå, mitt fingeravtryck i akrylfärg, fjädrar och foto. Man ser inte alla detaljer på mönstret. Så här är en förstoring.

   Vad har jag lärt mig den här veckan? Att använda scannern på Hdk ( fungerar som de jag använt tidigare) men det var en tröskel att stiga över att arbeta i datasalen med designeleverna som printade superfina mönster. Det var inte pep för självkänslan men samtidigt kul att se hur effektfullt det blir att skriva ut mönstren STORT. 

   Jag ska inte säga att det är en lärdom eftersom jag sedan tidigare har en övertygelse om att samarbete är givande men det blev ett kvitto på att det fungerar. Syftet var ju någonstans att öka vår egen förståelse och vidga perspektiven om man är lyhörd för varandra syns det i resultatet. 

   

Vi har också haft avslutande sokratiska samtal vilka gjorde mig medveten om hur mycket arbete det krävs för att genomföra dem på ett fungerande sätt. Det märks att vi blir mer vana men puh det är svårt, man måste vara på allerten. I det sista samtalet upplevde jag att alla var mer uppmärksamma på varandra och stressen minskade. Ett plus för att Linnea var en bra samtalsledare som visade sin närvaro utan att vara påträngande. 

   Vi avslutade med en fullproppad fredagseftermiddag där vi redovisade våra mönster, det var intressant att se allas mönster men det blev stressigt. Här är min och Ingelas ppt.