Reflektion V. 10

Didaktik och sokratiska samtal

En informationstät vecka, huvudet känner sig helt packat. Knökfullt är det.
  Teorier och synpunkter, hur, vad varför? Snurrar sunt i cirklar, stora och små. Bollarna hamnar inte i mål to say the least. Eftersom jag missade fredagens avslutande sammanfattning känner jag inte att jag fått något avslut eller större klarhet. Det har varit en intensiv vecka där didaktiken stått i centrum.
    Lövstedst text om barns bildskapande låg som grund för workshop och seminarium vilka fick ett avbrott av min grupps sokratiska samtal. Därtill skulle vi planera en lektion i små grupper. Jag var med vid planeringen men missade själva presentationen vilket gjorde att min process fick ett abrupt slut. Man behöver feedback. Lärdom (!).
   Under den här tiden på Hdk har hjärnan liksom ställt om sig. Att läsa om teorier var trögt. Samtidigt fanns det glimtar i texten som slutdiskussionen som faktiskt känns konkret användbar. Den kommer jag ha i åtanke. Under onsdagseftermiddagens workshop delades vi in i smågrupper som fick använda olika tekniker för att förmedla/beskriva olika element av ingången/porten på Hdk. Jag (och min grupp) fick kol och ljus och skugga vilket alltid har varit det värsta jag vet. När jag ser allt ljus och alla skuggor känner jag mig stressad, jag vet inte vad jag ska börja. Jag vet att det finns ett rätt och fel, det begränsar mig. Jag blir så upptagen av alla riktlinjer (i mitt huvud) att jag blir handfallen. Yr.
   Efteråt var det roligt att se alla olika resultat. Jag har lärt mig hur roligt det kan vara att "spontanskapa". Hur pressen försvinner och lekfullheten istället intar mitt väsen. Det sporrar mig. Jag gillar när det går snabbt.

   Sokrates, att prata som de gamla grekerna, kan det vara nåt? Kan det vara något som är användbart i undervisningen? Jo, det verkar onekligen så.
   Torsdagen den 28 februari var dagen för introduktion av Sokratiska samtal, en samtalsform som varit okänd för mig sedan tidigare. Som stöd för den här delen av kursen har vi använt Pihlgrens Sokratiska samtal i undervisningen(2010) vilken är lättläst och användbar. Efter en genomgång av samtalets struktur och historia fick vi vårt ämne.
   Ämnet för vårt första samtal var Makode Lindes tårta var för mig var okänd,( jag hade som hastigast uppmärksammat kulturministern på nyheterna men hade inte fått med mig hela sammanhanget). Samtalet gick ganska trögt och det var svårt att veta vem som skulle prata. Det märktes att vi var ovana men man fick en försmak på hur ett samtal skulle kunna se ut.
   Den här veckan skulle min grupp förbereda ett sokratiskt samtal. Vi utgick från en gestaltning och hade organdonation som ämne. Vi vet ju sällan vem som får organen och hur reagerar vi om vi får reda på att organen går till den man som körde på din dotter? Gruppen skapade en bra diskussion men jag upplevde att det var svårt som samtalsledare att styra subtilt. Jag försökte hålla koll på vad alla sade att det var svårt att styra det. Men det känns som något jag verkligen kan utveckla. Det blir intressant att se hur samtalen blir nästa vecka!