Veckoreflektion V. 14

Exit - EXIT- eXIT- EXit - ExIt - ExiT

Två intensiva dagar efter påskledighet med många möjligheter till att få inspiration och en kickstart i gestaltningsarbetet. Ändå är det bara ordet EXIT som snurrar runt. Vad ska vi göra? Vad är meningen med gestaltningsarbetet? 

   I bakhuvudet "Gör, bara gör", "Sätt igång" "Tänk inte för mycket, börja bara". 

   Ändå är det dessa uppmaningar som gör att jag inte kan sluta tänka. Ut suddas det olika stationerna i skulptursalen. Våra kollage och piprensskulpturer. Avbildningar av utsikten, vad betyder dem? 

   

Som jag såg det var de olika uppgifterna möjliga ingångar, men de presenterades för oss som att de var till för oss och vår spirande inspiration. För mig gjorde det arbetet tungt, axlarna tyngdes ner. Så många intryck att sortera gjorde det svårt att sålla och hitta och ta till mig något som kunde passa min gestaltning. Som vanligt har jag en inneboende känsla av att jag vill veta vad som förväntas av mig. Ska jag tänka på de olika stationerna i skulptursalen eller ska jag utgå från mig själv? Är det processen som är det viktiga? Hur mycket tid man lägger ner? Hur resultatet blir?

EXIt - exiT- eXit- EXiT - exiT - exIT 

Vad är min utgång? Min/mitt exit? 

Den här veckan har varit kort och väckt många frågor. Jag tyckte att det var fint att se hur arbetet utvecklades i skulptursalen, det gemensamma och deltagandet uppmärksammades på ett tydligt sätt. Men för mig var formatet inte ultimat, jag kände stor förvirring och därigenom viss handlingsförlamning, premisserna var otydliga samtidigt som det inte rådde några större oklarheter kring själva stationerna. Det var mest sammanhanget som försvårade för mig. Och jag uppehöll mig där. Jag återkommer till att det var svårt att sortera i miljön som det hände så mycket i, på en och samman gång. Svårt att hitta fokus. Det blev inte tillfredsställande och gav inte den grund inför gestaltningen jag hoppats på.

   Man är så van i skolsammanhang att bli ledd, att man omedvetet förväntar sig det. Här är vi fria, vilket är skönt egentligen, egentligen tycker jag om det. Men jag har svårt att förhålla mig till det. Vilket är bra träning, för jag tror verkligen att våra elever kommer behöva det fria utrymmet för sitt skapande.
   Filmen vi fick se "Exit through the gift shop" visade hur man kan genomföra ett projekt på ett ganska hänsynslöst sätt. Är det tanken kanske? Att vi ohämmat och glupskt ska ta för oss av vad världen har att erbjuda. Den finns ju här så "gör bara gör". Nä det tror jag väl egentligen inte, men filmen är intressant på många sätt. Framförallt är det intressant hur den hos de flesta väcker ett obehag eller en lite äcklad känsla. Hur vinklad den är. Som betraktare tycker man att Thierry är "mindre konstnär" men tänk om han inte är en copycat, eller tänk om alla är copycats. Jag tycker att han är en visp med storhetsvansinne, men det beror ju av sitt sammanhang, filmen är ju vinklad så. Man ska ju tycka att han överger sin familj och trygghet för vadå? Titta på gatukonst och sedan genomföra ett galet projekt.
   Varför?
   "Gör bara gör" 

Min gestaltning är ett embryo.

EXIT