Boken om CIRKUS

Vår uppgift; att hitta bok om okänt ämne och orientera, läsa...ja använda oss av för att insupa ny kunskap!
   Jag har alltid fascinerats av cirkusens värld. Och avbildar gärna clowner, elefanter och akrobater. Jag använde mig av cirkustemat på en engelskalektion och blev stormförtjust, Picassos akrobater, Dumbo och Water for elephants är alla exempel på det estetiskt triggande med cirkusvärlden. "Spänner på ett leende för att underhålla publiken men bakom ridån..."



Jag började bläddra i klumpen till bok, eftersom vi inte använd så mycket annan litteratur i kursen..
Kom inte halvvägs, inte en tredjedel. För mycket information, fakta. Jag väljer nog hellre min romantiserade bild av cirkusen framför den verkliga som innehåller djurplågeri och utnyttjande av arbetskraft.

Konsthallen "Det enda som håller"

I fredags, på väg från arkiven besökte jag och Ingela Konsthallen och "Det enda som håller".
Det var en utställning av tre konstnärer som på många sätt gav mig en NATURlig känsla. Den var ganska blygsam och "traditionell". Motiv på duk.

Beskrivning av utställningen "Det enda som håller är ett möte med tre konstnärer"  , de undersöker måleriet och visar genom sina skilda uttryckssätt en bredd och visar på hantverkets variation. Rosdahls del av utställningen kändes dubbel. Behrens del å andra sidan kändes väldigt sammanhållen ( i hög grad beroende av färgskalan). Mjukt ljus i jordiga färger kändes traditionella, gamla rent av. Tavlor hemma hos mormor. Efteråt kändes Rahns utställning som en avstickare. Också denna var ganska stillsam, men inte på samma sätt. Här fanns en starkare kommunikation  pga bristen på distraktioner. Ett motiv som talade. Förutom det fotografiska formspråket i väggkonsten fanns en märklig skulptur. Ett rött draperi. 

 

Reflektion V. 12

Den här veckan gick fort. Nu väntas en veckas reflektions/återhämtningspaus i våriga pastellfärger. Som de tidigare veckorna i kursen avslutar jag också denna med fler frågor vilket är skönt. Jag tycker det triggar. 

   Jag tycker om att fokus den här veckan legat på didaktiken eftersom det på många sätt är den klurigaste biten i kursen. Det är viktigt att vi vänder och vrider på lektionsplaneringar, hur man kan formulera syften, mål och göra det meningsfullt för eleverna. Jag hade nog i och för sig önskat att vi hunnit med mer konkreta diskussioner då tisdagens seminarium inte utvecklade min förståelse. Samtidigt kändes det skönt att det lyftes kritik mot litteraturen eftersom det annars lätt blir lag på ett lite obehagligt "bigbrother" sätt.

   Att göra lektionsplanering/lärandesekvens/tillfällen- vad man nu vill kalla det är svårt. Det är SÅ många olika aspekter man måste ha i åtanke. Samtidigt tycker jag det är roligt.
   Det är få tillfällen som är så tillfredställande som när man utformat en lektionsplanering som i genomförandet bara funkar.
   En del denna veckan har varit fokus på material en fråga trots att den är av betydelse inte engagerat mig så mycket. Vad ett material kan vara känner jag att jag har viss kunskap om, vidare anser jag inte att det på något sätt dikterar hur jag vill arbeta.
   Idag(fredag) var en oväntad avslutning. Istället för att presentera den lärandesekvens vi förberett skulle vi illustrera den i en bok som vi sedan plomberade - som i en tidskapsel.

In med metoder och material i den nytillverkade boken och sedan begav vi oss upp till arkiven på biblioteket vid Humanisten. En förändring i det offentliga rummet? Man fick lite "Kajsa på Hemköp" känsla...fast lightversionen. Jag placerade min "bok" på rad 24 ( eftersom jag är 24 år gammal...jag vet som en brunn) bredvid en bok om Mussolini och ovanför arabiska skrifter, " I ett internationellt sammanhang"- passar bra! Viktigt att påpeka att den hamnade bland andra gröna böcker där den diskret smälte in. Så nu var det gjort.

Längst ner låg arkiven.

   

  

Utformning av lärandesekvens

I den här kursen har vi cirkulerat kring frågorna; Vad står jag för? och Vilken sorts lärare vill jag vara? Frågor som lyfts till ytan när man utifrån sig själv väljer att formulera en lärandesekvens för en hypotetisk elevgrupp.
   Jag omgrupperar, min senaste VFU klass får agera objekt, det kanske underlättar? Men det är många aspekter att ta hänsyn till.
- Vad säger läroplanen? Är läroplanen lag?
- Diskussionen i Lövstedt om det skapande barnet
- Barnens intressen
- Mina intressen
Vad vill jag med min undervisning? Jag vill etablera ett intresse för ämnet och undervisningen eftersom elevernas motivation är en förutsättning för att de ska bli/vara delaktiga. Hur gör jag det? 
   När jag var ute på VFU tyckte eleverna att det var roligt att måla frukter med pastellkritor och måla över med vattenfärg. Men de förstod inte vad det var bra för? Jag vill förmedla ett förhållningssätt som gör att de förstår hur och varför det är viktigt att ha olika kunskaper i ämnet samt skapa ingångar som gör att de själva kan uppleva det lustfyllda i att skapa och den kreativa processen.
   Jag tror att bildanalys kan vara en intressant ingång för den elevgruppen jag har i åtanke. En uppgift jag minns från min egen skoltid är när vi fick göra olika sorters bilder och samla i en portfolio, jag minns att jag gjorde en propagerande, en konstnärlig, en informerande och en reklambild. Om prinsessor.

Här är den propagerande "Prinsessan, en kvinna av folket".

Källkritik/ Bildanalys årskurs 4

Syftar utvecklar förmågan att analysera bilders uttryck, innehåll och funktion samt skapa bilder gör att uttrycka budskap.

   Hur barn förstår bilder är avgörande för deras sätt att tänka och tolka sin omgivning och hur de förstår sig själva som en del av kontexten.

Vi undersöker gemensamt vilka olika sorters bilder det finns genom en stadsvandring, där vi ser informerande skyltar, propagerande och säljande reklam samt en konstnärlig bild som också den är reklam(för en utställning på muséet). Stadsvandringen agerar uppstart för arbetet i klassrummet där vi använder vårt samlade lager av information för att fördjupa oss i de olika bildgenrerna. Löfstedt(2004) menar att barn behöver få tilldelat sig olika sorters bilder som ett komplement till dem de möter i sin vardag.

   De olika genrerna vi arbetar med och problematiserar är informativa, konstnärliga, reklambilden och sagobilden.

   Arbetet avser ca.6 lektioner. 1 för uppstart, 4 för de olika genrerna (alternativt fördjupande i färre och då mer tid) samt utvärdering/utställning

   Eleverna kommer bedömas på hur väl de förmedlar sitt bildbudskap. Genom att de visar att det finns en förståelse och underliggande betydelse för bildbudskapet ökar också deras möjligheter att kommunicera med bilder i framtiden.

Material i undervisningen

Bildämnet inrymmer en rad olika områden, bilder i vår omgivning, på muséer och visuell kultur. Spännvidden är enorm och det är vårt ansvar och uppdrag som blivande bildlärare att plocka ut det gottigaste. Russinen ur kakan eller hur man nu säger.
   På tisdagens seminarium diskuterades vår roll som lärare; hur mycket kan vi bestämma över våra elever och deras materialval när det kommer till att uttrycka sig?
   Mitt svar på den frågan är att vi ska göra allt i vår makt för att pracka på dem så mycket KONSTigheter vi bara kan. För precis som att "fri skrivning" inte är den största beståndsdelen i svenskaämnet består inte bildämnet av timmar i schemat där man enbart kan rita vad man vill. I alla fall inte i de mellanstadieklasser jag kommer undervisa.
   Jag vill rusta mina elever med verktyg som gör att de kan ta ställningstaganden i sin kreativa process och tolka sin omvärlds bilder utifrån det redskap jag är med och förser/visar dem. Vad gäller tekniker/metoder ser jag de som hjälpmedel för att lösa en uppgift precis som uppställningar, ekvationer och de fyra räknesätten är hjälpmedel för att lösa uppgifter och utveckla sin matematiska kunskap. Eftersom olika tekniker skiljer sig nämnvärt från varandra anser jag att det är min plikt att ge prov på några. För visst är skillnad på måleri och teckning? 
   Framförallt känner jag att det handlar om att bygga på deras eget förhållande till skapande verksamhet. Det är viktigt att understryka att det inte handlar om att jag väljer ett material åt dem ( som de alltid ska använda) utan visar olika så att de längre fram kan göra egna val. Undervisningen i svenska rymmer olika genrer ( och oftast hinner man inte arbeta grundligt med alla) och det föds ändå nya författare, alltså betyder inte lektioner med fokus på kol att det inte föds fotografer. Did it make sense? Nu blev det en avstickare igen.

Här är de material jag vill använda i min undervisning:
Vattenfärg (akvarell)-Akryl-Bläck-Kol-Blyerts-"Digitala hjälpmedel"-Papier mache-Trolldeg, cernitlera eller lufttorkande lera beroende av resurser-Stålråd-Återanvändning av material, samt naturmaterial.

Min relation till ovanstående material är varierande, men jag anser inte att det begränsar mig, snarare tvärt om. Det ökar min nyfikenhet. Jag har medvetet valt att inte skriva hur jag vill använda materialet dvs metod och teknik. Istället ser jag obegränsade(nästan) möjligheter med ovanstående. 

Marie Antoinette

Anneli Martin rekommenderade några filmer vi skulle se som hon tyckte var intressanta ifråga om bildanalys. Jag har sett  filmen en gång tidigare men tänkte att jag skulle försöka se den med nya glasögon. Jag försökte tänka på färgernas representation och bildkomposition men utan striktare ramar hade jag svårt att behålla de objektiva glasögonen på. I vanliga fall ser jag sällan historiska draman varför jag fascinerades av kostymen ( tänk vad dyrt!!!) samtidigt som jag undrade över Coppolas syfte. Jag sammankopplar henne med debuten "Virgin suicieds(1999) där Dunst också spelar en stor roll. Relevansen av den här filmen har jag svårt att förstå. Är det intressant att ta reda på om hon verkligen tyckte att de fattiga kunde äta bakelser om brödet var slut? Monarkins makt? Eftersom jag själv känner ganska svag connection till både historian som porträtteras och själva filmens handling blir min upplevelse sval. Behållningen blir volangernas överdåd och filmningen.  

bildkällan

Reflektion V. 11

MÖNSTER SKAPAR MÖTEN

Vi skapar ständigt nya mönster samtidigt som vi följer gamla vanor troget. Att leva i vårt föränderliga samhälle kräver nya lösningar i olika frågor. Motsägelsefullt har retrotrenden aldrig varit så stark. Vi influeras av det förgångna och strävar efter hållbara lösningar.  

   Den här veckan gavs input från utställnigar på Världskulturmuséet och Röda sten (dock var jag hemma&sjuk) istället såg jag filmen om utställningen på Världskulturmuséet. Om hur arv och kultur, ett mönster kan representera ett budskap beroende av sammanhang (inte hade jag en aning om ursprunget till den bolivianska Whipalan).

    Jag kom att tänka på mitt arv, vart jag kommer ifrån och upplevde hur ämnet växte och förlamade mig. I diskussion med Ingela beslutade vi att sammanföra/förena våra arv och skapa ett mönster tillsammans. Våra förutsättningar var vår egen förförståelse av vad mönster är och kan vara (en fråga som vi uppehöll oss länge vid) om kollage och komposition. Förutom tema: Mormor och arv hämtade vi inspiration från vår omgivning och vad som inspirerar oss. Lisa Bengtsson kollage-design och Karolina Palmérs "badtanter" för IKEA blev två referenser.

Lisa Bengtsson

VÅRT MÖNSTER

Vi möttes i skolan, med oss hade vi foton, urklipp och vårt arv. Vi skapade det här mönstret.  

Vi har skissat fram delar, använt Ingelas hårstrå, mitt fingeravtryck i akrylfärg, fjädrar och foto. Man ser inte alla detaljer på mönstret. Så här är en förstoring.

   Vad har jag lärt mig den här veckan? Att använda scannern på Hdk ( fungerar som de jag använt tidigare) men det var en tröskel att stiga över att arbeta i datasalen med designeleverna som printade superfina mönster. Det var inte pep för självkänslan men samtidigt kul att se hur effektfullt det blir att skriva ut mönstren STORT. 

   Jag ska inte säga att det är en lärdom eftersom jag sedan tidigare har en övertygelse om att samarbete är givande men det blev ett kvitto på att det fungerar. Syftet var ju någonstans att öka vår egen förståelse och vidga perspektiven om man är lyhörd för varandra syns det i resultatet. 

   

Vi har också haft avslutande sokratiska samtal vilka gjorde mig medveten om hur mycket arbete det krävs för att genomföra dem på ett fungerande sätt. Det märks att vi blir mer vana men puh det är svårt, man måste vara på allerten. I det sista samtalet upplevde jag att alla var mer uppmärksamma på varandra och stressen minskade. Ett plus för att Linnea var en bra samtalsledare som visade sin närvaro utan att vara påträngande. 

   Vi avslutade med en fullproppad fredagseftermiddag där vi redovisade våra mönster, det var intressant att se allas mönster men det blev stressigt. Här är min och Ingelas ppt.

Textilkonst i ett retroperspektiv?

Min frånvaro från måndagens föreläsning innebar att jag initialt kände viss frustration när jag såg dagens uppgift, kantad av viss idétorka. Vad är min relation till textilkonst? Helt blankt i huvudet.
   Bortsett från mormors broderi och min egen fasansfulla syslöjdsundervisning är mina referenser begränsade.10-gruppen och Kaffe Fassett i all ära men jag kände mig inte triggad. Snarare gick associationerna från 10-gruppen till tryck. Marimekko, retrotrenden och vårt sökande och romantiserande av det förgångna. Om det är en dragning åt sekelskiftet och 20-talet, 50-talets pastellera eller 70-talets brunhet. Det känns som att det som tidigare var en jakt på den dyraste prylen är idag en jakt efter limited edition.Vad är mer limited än vintage? Tapeter, tyger och kläder.
    Elsa Billgren släpper bok, det är bilaga till kvällstidningen. Färgställningen och tillhörigheten guidar oss i vårt tyckande. Hur vi ska tycka och klä oss blir ett uttryck för hur vi vill bli uppfattade av vår omgivningen. När kravet på individualism och entrepenörskap ökar stegras också kraven på att vi ska urskilja oss ur mängden. Jag har baaaara vintage på mig, blandat från London och Berlin. One of a kind. Då är man speciell.
   Jag fastnade i ett sidospår eftersom jag per automatik kopplar textil till kläder. Jag började:

10gruppen-Marimekko-Polarn&Pyret-Gudrun Sjödén-hantverk-folklore-indiskt-etniskt-Fassett-Mönster-Idag-Lexington-Stjärnan-Status-Ikea-Karolina Palmér- Missoni -samarbete-H&M- Lacroix-Marknadsföring-Komersiellt-Varumärke- Symboler- Dödskallen- Religion-Kultur-Arv

  

   Jag slutade med att knyta an till essensen av hur jag vill fortsätta arbeta under den här veckan. Arv och kultur i relation till idag. Jag såg filmen om utställningen på Världskulturmuséet och fick många nya uppslag. Här finns också en strävan mot det ursprungliga som visar vilket riktning samhället är på väg. I filmen diskuteras uppluckringen av kolonialismen. Något som blir intressant att överföra till vårt samhälle. Vilka ska vi bryta oss fria ifrån? Vad ska vi luckra upp?

   Eftersom jag återigen hamnat på ett sidospår blir det avslutande något helt i linje med vad jag tror att den här veckan handlar om, eller i alla fall kommer handla om för mig. Som
tur var fick jag ett tips av Ingela om Ida Lovisa Rudolfsson. Tänk att jag nästan missade. Tack Ingela!
   Ett formspråk som har tydliga retroinfluenser framförallt i färgval som känns väldigt "svenskt" 50-tal och eget. Med en härlig kollageteknik som känns modern får hon mig intresserad. Jag tycker om hur det sprider sig ett leende på mina läppar. Vanligtvis tycker jag att textilkonst ofta känns dammig ( har antagligen med min egen referensbrist att göra) men det här var då raka motsatsen.


Bild: idalovisa.se

   Inspirerande människa som just nu förbereder utställning på akvarellmuseét i Skärhamn och utsmyckningar på en förskola. Projektet på akvarellmuséet verkar grymt intressant.
"Tweaks" heter den och pågar fram till maj.
En länk till foldern om utställningen.

Bildanalys V.9

Nu har första etappen i kursen avslutats och andra börjat. Vi har börjat med att analysera bilder, olika typer av bilder med olika "glasögon"
   Vi har fått två olika analysmodeller (semiotisk och panotskys) samt en introduktion där vi samtalat om bildkomposition, bildspråk, symboler i bilder och färgernas betydelse i rummet och upplevelsen.
   På workshopen fick vi skapa en bild på ett ämne vi blev tilldelade, vi hade papper, både vita och tidnings, lim och sax. Vissa arbetade en och en, andra två och två och jag var i en grupp av tre.
   Vår uppgift var att " göra en poster för en nyöppnad biograf", vi döpte den till Himlakungen. Vi ville skapa en utomhusbiograf så vi valde att göra en mörk poster för att representera kvällen och gjorde själva bioduken ljus eftersom fokus låg på biografens namn som var en ordlek på existerande Bergakungen. Eftersom vi nu skulle vara utomhus passade Himlakungen. Vi valde att göra ett rött band som symboliserade själva invigningen. Så här blev resultatet.

Galleribesök

Galleribesök på Götabergsgatan med Mormor.

    Jag och mormor började vid Konsthallen, som var stängd. Vilket var synd eftersom jag läst om "brottsplatsen" eller "the crime scene" på deras hemsida och var nyfiken. Samtidigt verkade inte mormor så imponerad av det jag berättade, så det kanske var lika bra. Vi tittade på traditionella utställningar hela eftermiddagen och jag observerade tekniker, penseldragen, vissa var utblandade med salt, det var tempera och akvarell.
    Jag räknade inte med att bli "dazzled" eftersom det vanligtvis brukar handla om ganska traditionell konst på de här gallerierna. Men det var en del som lämnade avtryck.
   Gitte Eidslott ställde ut på galleri 1( Erik Dahlberg), hon gick ut från Valand förra året. Hon använde bl a salt i sina målningar och blandade tekniker. Det var non-figurativt men föreställde eller representerade mycket i mina ögon, mycket känsla men samtidigt eftertanke och harmonisk komposition.


På galleri Thomassen delade två konstnärer utrymmet.
      

Marcus Eek och Olli Piippo ( Bilder från galleri Thomassen). Båda hade staden Berlin i sin historia, vilket skulle vara den gemensamma nämnaren på något sätt (?!). Hursomhelst. Olli Piippos utställning växte ju längre tid man befann sig i rummet som från golv till tak bestod av gul-svarta dukar. Med undantag av 3 röda inslag samt två inramade verk. Härinne blandades geometriska figurer, med orientaliska mönster, figurativt och abstrakt, naket med stövlar. Han använde en teknik där han skrapade bort färg som han lade i lager , svart på gult och gult på svart. Väldigt effektfullt med signalfärgerna. Eeks utställning kändes blek efteråt.

På Galleri & more såg vi en kurdisk utställning som ackompanjerades av en pianolektion, reklam för egen fotografistudio och nyss avslutat Klimt-kopie projekt. Väldigt märkligt sammanhang. Rörigt to say the least. Hans utställning var en detaljrik pastellhistoria som utspelade sig bland toner och instrument. Lekfullt, dekorativt kanske, men intressant...njae.

Kim Anstenssen visade blandade verk av olika konstnärer som inte lämnade något större avtryck, det som lämnade avtryck var bemötandet. Här kände jag mig inte välkommen. Akvarellerna var skickligt gjorda med motiv från Marsstrand som mormor kände igen, det var mysigt. Det fanns också öde interiörer från Kreta som var visade ett vackert ljusspel.

Galleri Backlund ( Erik Dahlberg) höll på med en hängning av tempera-målerskan Pia Millhed, glada, käcka motiv som hade för hög mättnad för min smak. I lokalen trängdes överblivna verk från tidigare utställningar och galleristen var mån om att SÄLJA, i inbjudan till vernissagen fick vi med kommande utställningar och jag blev nyfiken på Mattias Sammekulls "Möte med de andra" som  börjar den 13april.

Efteråt känner jag att jag vill se mer..ett bra avslut.

Reflektion V.8

   Den här veckan utvecklade sig inte riktigt som jag planerat. Först hade jag tänkt gå på några "traditionella" gallerier och konsthallen med min mormor för att sedan gå några dagar själv och upptäcka Röda sten, Mors Mössa osv. Jag hann inte med så många som jag velat denna veckan, men har för avsikt att besöka många fler inom kort.
   Jag fick en knuff i rätt riktning. Det ger så oerhört mycket att se "pågående" konst till skillnad från att bara läsa om historien, något jag kommer ta med mig när jag själv undervisar i bildämnet. Man behöver kontinuerligt input från omvärlden, omgivningen.
   Något jag insåg när jag strosade längs Götabergsgatan ( vi började vid Kim Anstensen och avslutade på Erik Dalbergsgatan och galleri Backlund) med mormor var vilken skillnad jag upplevde i bemötande, plötsligt blev man betraktad som en potentiell köpare framför student. Det var intressant att se och gjorde mig uppmärksam på många tidigare upplevelser då jag knappt känt mig välkommen. De stereotypa gallerierna ger inte utrymme för utsvävningar, det är ganska sterilt. En anledning som gör att jag är nyfiken på att ta mig ut till Röda sten. Sist jag var där var på gymnasiet och för mig är det en plats som skiljer sig avsevärt från det stereotypa jag beskrivit ovan. Att lyssna på de andra i klassens upplevelser gjorde mig nyfiken. Ond design på Rhösska, One day på Världskulturmuséet, Taryn Simon på Hasseblad Center och nya utställningen på konsthallen som kommer snart är några utställningar jag gärna vill se.
   Vad har jag lärt mig den här veckan? Egentligen är det en uppföljning på det arbetet vi haft under terminen hittills. Rummet. Det skapande rummet, det offentliga rummet - sammanhanget. Vart konst visas och hur den visas var en diskussion som också var tydlig under fredagens avslutande kursseminarie. Som betraktare är man olika känslig för omständigheterna runtomkring och vi har alla våra egna erfarenheter varför det som konstscen är viktigt att tillfredsställa ( om det är syftet) eller att vara tydlig i sitt uttryck ( för att väcka frågor ).
    I vilket sammanhang mina framtida elever kommer befinna sig i är avgörande för hur jag kommer att formulera undervisningen, och att skapa en diskussion kring konsten. Dess placering och innebörd. Framförallt känns det skönt att efter de här veckorna lyckas omfamna och ta in det material vi arbetat med, som hög grad är oss själva och vår egen arbetsprocess men också i perspektiv till andra ( klasskamrater) och omvärlden ( utställningar).

Reflektion V. 10

Didaktik och sokratiska samtal

En informationstät vecka, huvudet känner sig helt packat. Knökfullt är det.
  Teorier och synpunkter, hur, vad varför? Snurrar sunt i cirklar, stora och små. Bollarna hamnar inte i mål to say the least. Eftersom jag missade fredagens avslutande sammanfattning känner jag inte att jag fått något avslut eller större klarhet. Det har varit en intensiv vecka där didaktiken stått i centrum.
    Lövstedst text om barns bildskapande låg som grund för workshop och seminarium vilka fick ett avbrott av min grupps sokratiska samtal. Därtill skulle vi planera en lektion i små grupper. Jag var med vid planeringen men missade själva presentationen vilket gjorde att min process fick ett abrupt slut. Man behöver feedback. Lärdom (!).
   Under den här tiden på Hdk har hjärnan liksom ställt om sig. Att läsa om teorier var trögt. Samtidigt fanns det glimtar i texten som slutdiskussionen som faktiskt känns konkret användbar. Den kommer jag ha i åtanke. Under onsdagseftermiddagens workshop delades vi in i smågrupper som fick använda olika tekniker för att förmedla/beskriva olika element av ingången/porten på Hdk. Jag (och min grupp) fick kol och ljus och skugga vilket alltid har varit det värsta jag vet. När jag ser allt ljus och alla skuggor känner jag mig stressad, jag vet inte vad jag ska börja. Jag vet att det finns ett rätt och fel, det begränsar mig. Jag blir så upptagen av alla riktlinjer (i mitt huvud) att jag blir handfallen. Yr.
   Efteråt var det roligt att se alla olika resultat. Jag har lärt mig hur roligt det kan vara att "spontanskapa". Hur pressen försvinner och lekfullheten istället intar mitt väsen. Det sporrar mig. Jag gillar när det går snabbt.

   Sokrates, att prata som de gamla grekerna, kan det vara nåt? Kan det vara något som är användbart i undervisningen? Jo, det verkar onekligen så.
   Torsdagen den 28 februari var dagen för introduktion av Sokratiska samtal, en samtalsform som varit okänd för mig sedan tidigare. Som stöd för den här delen av kursen har vi använt Pihlgrens Sokratiska samtal i undervisningen(2010) vilken är lättläst och användbar. Efter en genomgång av samtalets struktur och historia fick vi vårt ämne.
   Ämnet för vårt första samtal var Makode Lindes tårta var för mig var okänd,( jag hade som hastigast uppmärksammat kulturministern på nyheterna men hade inte fått med mig hela sammanhanget). Samtalet gick ganska trögt och det var svårt att veta vem som skulle prata. Det märktes att vi var ovana men man fick en försmak på hur ett samtal skulle kunna se ut.
   Den här veckan skulle min grupp förbereda ett sokratiskt samtal. Vi utgick från en gestaltning och hade organdonation som ämne. Vi vet ju sällan vem som får organen och hur reagerar vi om vi får reda på att organen går till den man som körde på din dotter? Gruppen skapade en bra diskussion men jag upplevde att det var svårt som samtalsledare att styra subtilt. Jag försökte hålla koll på vad alla sade att det var svårt att styra det. Men det känns som något jag verkligen kan utveckla. Det blir intressant att se hur samtalen blir nästa vecka!

Hasselblad center

 ”An American Index of Hidden and Unfamiliar” på Hasseblad Center 
Lika omtumlande som ett rörigt storstadsmyller är Taryn Simmons utställning på Hasselblad center. Den vita inramningen är inte tillräcklig för att lugna betraktaren. Samtidigt som det hade varit omöjligt att sortera intrycken om det varit ytterligare stimulans(ljud eller rörligt bild) så hade jag uppskattat om det var större skillnader i utställningen.

   Det var så många intryck, bilder och text med BUDSKAP som var överrumplande att man efter några minuters simtur var på randen till drunkning. Det kanske var en överdriven liknelse men ett par kallsupar fick man i alla fall.

 Trettio fotografier och texter producerade mellan 2003-2007. USA är i fokus men kan samtidigt ses som en representation av civilisationen i större sammanhang. Här är allt förvisso draget till sin spets men då USA står i rampljuset i många sammanhang som något man vill sträva mot är den här utställningen viktig. Som ett avskräckande exempel. Hur långt är vi villiga att gå? Vem skall offras? Till vilket pris?

  Liksom pre-apokalyptisk, människans tillkortakommanden on display. Utvecklingens baksida. Omöjligt att värja sig ifrån. Jag kände mig splittrad och uppgiven efteråt. Det var många intryck att bearbeta.

Som om det inte var nog att betrakta och ta in alla intryck hade vi som uppgift att på 45 min analysera två bilder. Jag kände mig med ens stressad. 
I nästa inlägg kommer jag att presentera min bildanalys.

Reflektion V. 9

Tredimensionell konst på en timme

    Efter utställningen på Hasselblad center fick vi en uppgift till fredagen, att göra något tredimensionellt som skapar starka reaktioner. Vi hade inte så lång tid på oss så jag använde en kartong jag hade hemma och skar ut en gravid mage på fri hand. Därefter använde jag tidningspapper på framsidan och kortsidan. Efteråt målade jag bakdelen med svart akrylfärg. Jag använde sportbilagan eftersom den associeras med "manlighet" och valet av själva tidningen gjordes eftersom jag ville ha en känsla av medias/samhällets roll. Min idé blev aldrig helt klar i sin utformning eller det var snarare så att jag lät lådan vara öppen eftersom tolkningarna kan vara såååå många.

Jag valde att placera två kvinnosymboler i/utanför magen för att ge den ännu fler ingångar. Som en kvinna som föder kvinnor, är det så? Vem har rätt till barn? Surrogatmödrar etc.

   Vi (klassen) placerade ut våra alster som en utställning vilket kan vara roligt att använda sig i bildundervisningen i mellanstadiet. Att gå i genom var och ens "objekt" gör att fler aspekter belyses än om man hade valt fritt. 

   Det var ett bra avslut på veckan och man kände verkligen att man presterat mycket.