Reflektion V.7

   Den här veckan har arbetet för min del i hög grad cirkulerat kring ” utveckling av idé”, assignment # 3 har legat och vilat i bakgrunden. Initialt kände jag att jag ville utveckla Linnéas idé, den med hackspetten. Jag tyckte om hur hon formulerade en saknad också jag känt. Mer djur i naturen! Jag har i större delen av mitt liv bott i centrala delar av staden och befunnit mig relativt lite i skogen om man bortser från mina dagisår då det var tvärtom. För några månader sedan flyttade jag en bit utanför stán, ut på Hisingen, närmare bestämt mellan Torslanda och Björlanda, till ett hus närmare naturen (Obs! närmare, inte öde). Trots att skogen är avsevärt mycket närmre nu ser man sällan skymten av något större djurliv.

   I Skatås har jag tidigare sett älgar, harar, rådjur och en och annan räv men här i området har de än så länge lyst med sin frånvaro. Jag bestämde mig för att berika mitt närområde med djurliv eftersom jag själv upplevt en brist men också för att jag vet hur mycket jag tycker om att se förändringar i naturen. Det finns en led som kallas ”Bronsålderstigen” här i närheten, den leder ner mot vattnet och på vägen finns reservat där forntida gårdar en gång i tiden legat, ett utmärkt ställe att placera mina figurer.

   I skrivande stund väntar de dock fortfarande på lackning så att de står ut lite bättre i utomhusklimatet. Det tog längre tid för dem att torka än jag förväntat mig, vilket fördröjde processen men jag hann fota på torsdagen och hade förberett en ppt till fredagens redovisning. Något man inser när man arbetar processartat är att ” det blir aldrig riktigt som man tänkt sig” eftersom idén utvecklas under arbetsgången.

   Det kändes tråkigt att missa redovisningen eftersom det blir en helt annan upplevelse än när man läser på bloggarna och det hade varit rolig att höra de olika utvecklingarna av idéer. Angående min utveckling så  känner jag att det kunde vara en barnvänlig ingång med vår framtida karriär i åtanke. Barn tycker om djur och att använda djur som inte finns i vårt land som min tvättbjörn öppnar andra frågor. Man kan problematisera vilka villkor som olika djur förutsätts behöva och hur det utvecklats i tid samt en miljöaspekt. Att arbeta gräns/ ämnes- överskridande ger ofta barnen större förståelse eftersom det finns fler angreppsvinklar.

   Sammanfattningsvis har jag lärt mig att det är viktigt för mig att på ett tydligare sätt än hittills formulera vad det är jag vill förmedla med det jag gör. Jag tenderar att formulera en vag utgångspunkt, arbeta utifrån den(ganska fritt) för att sedan knyta ihop säcken på slutet. Det blir svårt att känna sig nöjd och säker på om man verkligen åstadkom det man ämnade. Något jag tar med mig från denna vecka är att jag behöver ge mig själv riktlinjer som jag kan använda som stöd när jag känner mig osäker. Förra veckan kändes uppgiften så vid att bara det faktum att jag lyckades slutföra uppgiften gjorde att jag kände mig nöjd. Efter denna vecka känner jag mig mer rastlös, är jag verkligen klar?  Jag vill göra fler djur. Bygga vidare. I och för sig känns det bättre eftersom det är ett bevis på att den här veckan har varit lustfylld. Det har den verkligen, det var längesedan jag arbetade med lera och det har jag saknat.