Avslutande reflektion V.23

Jaha. Så nu var det slut. Min termin på Hdk. Bitterljuvt så till vida att jag vill ha sommar, längtar ut i värmen och grönskan, fönstren släpper in fåglarnas kvitter och alla försommardofter gör mig till en tjur. Jag vill bara sitta under min korkek.

   Samtidigt känns det lite ledsamt att friheten är slut, för lite så känns det. Det tillåtande klimat som präglat den här kursen, förmedlade både via lärarlag och klasskamrater har varit stärkande. Med skräck tänker jag på Pedagogens fyrkantighet, och trots att glasbyggnaderna numer är estiskt tilltalande är majoriteten föga öppna eller för den delen kreativa.

   Det känns inte som banbrytande eller revolutionärt att barn har en naturlig kreativitet. Ändå känns det så långt bort på Pedagogen. Trots att många moment i kursen kantats av frågetecken är det med en liten klump i halsen som jag lämnar den här terminen. Det har varit ett viktigt avstamp i livet och i min spirande läraridentitet. Gett mig mer substans och trygghet. Att jag inte är helt ute och cyklar i mina tankegångar. En bekräftelse som jag inte känt tidigare, en övertygelse och en vilja att förmedla det budskap jag fått förmedlat för mig. Utveckla barns visuella kompetens så att de blir friska människor som kan tolka sin omvärld. Göra dem medvetna om kontexten.

   För mig har sammanhanget och rummet vart essentiella delar den här terminen. Egentligen kan allt knytas tillbaka hit. Det skapande rummet. Det kreativa rummet. För vem? Vad är konst och vem bestämmer? Är det valfritt?

   Jag älskar när jag lämnar ett moment med frågor. Då vet jag att jag är på rätt spår. När det börjas formulera nya sammanhang i förbifarten. Jag har lärt mig att ingenting blir gjort av sig själv. Nu gör, bara gör jag! Gestaltningsveckorna var bra just därför och jag ville aldrig att de skulle ta slut samtidigt var det befriande när det var över, när man stänger en dörr öppnas en annan. Dessa ständiga konnektorer.

   Kartong blir följetång. Brilljant!

Nu står ateljén och väntar på övervåningen.

Tack för nu.

Reflektion V.21-22

 Hemtenta! Eller vi kanske inte ska kalla den det? Avslutande examinerande aktivitet..fast det blir väl den avslutande reflektionen..ja, <3 barn har många namn.
   Med brist på saftig referensbas började jag formulera/skissa på min aktivitet i bildanalys. Identitet och ideal blev mitt tema och via ett sokratiskt samtal ska eleverna undersöka hur idealen förändrats.
   Det kändes som en intressant och användbar aktivitet. Det blir så uppenbart hur knasiga vissa ideal är och det öppnar för att eleverna granskar sin omgivning och blir mer kritiska ( ökar sin visuella literacy/kompetens). Vi gavs feedback på vårt utkast vilket var bra för det fortsatta arbetet, helst skulle vi haft en vecka till på oss så att man hade kunnat ge respons ytterligare en gång...men så är det, tid är ofta en bristvara.
   Min största svårighet var att få plats med allt jag ville ha sagt på fyra sidor, det blev många kompromisser och i slutskedet hade jag svårt att avgöra vilka delar som var viktigast, skulle lärandeprogressionen eller bedömning ha störst plats..det flyter ju samman...hjälp!
   I slutändan blev jag ändå relativt nöjd, jag lyckades formulera det jag mer eller mindre ämnade...och det får man väl vara nöjd med? Om någon vill ha planeringen mailar jag gärna men det blir lite långrandigt med hela tankegången här på bloggen.
   Veckans insikter har framförallt handlat om yrkets och uppdragets komplexitet, ibland känns det som vi ska vara en slags övermänniskor som klarar av att balansera precis allt. Och visserligen ser jag mig själv som oerhört kompetent, om än ödmjuk, så känns det stundtals både hopplöst och näst intill omöjligt. Ett inkluderande perspektiv exkluderar, det är alltid någon som exkluderas. Hemskt. Individuell anpassning/resursfördelning.  Svåra frågor. Tunga frågor.
 
 Nä nu blir det trädgård och blommande vallmo!

Tack Linnea för fina vallmon.

Reflektion V.20

I den rödlila gruppen bestämde vi oss för att formulera en lektionsplanering som baserades kring användandet av färg vid tryck...så här skrev vi ( jag, Linnea och Elin)

   I en diskussion kring prestationsångest och hur den hämmar kreativiteten växte vår lektionssekvens fram. Eftersom vi under workshopen testade på att göra olika sorters mallar som vi tryckte med/av/på upplevde vi också skillnaden när vi använde oss av grönsakerna. De var inte våra skapelser vilket gjorde att det blev mer prestigelöst. Tryck är ofta oförutsägbara, något som förstärks när man använder sig av naturmaterial. Eftersom vi alla tre i gruppen tycker om att arbeta med färg(om än på olika sätt) och att det var temat för en av workshopsen föll det sig naturligt att använda sig av färgen, steget att använda sig av blad/löv och andra naturmaterial kändes inte heller långt borta eftersom årstidens växling är så påtaglig och mycket under terminen influerats av just naturen. 

Eleverna får ta fram/alternativt delas ut de föremål de själva valt från utomhuspedagogiken/No-lektionen. Med dessa föremål ska de trycka med färger de själva blandar till. Till förfogande har eleverna grundfärgerna ( 2 gula, 2 röda, 2 blåa samt vitt)
Mål/syfte med vår lektionsplanering är att eleverna kommer uppnå följandemål från läroplanen (bild, syfte och centralt innehåll)
-Presentera egna bilder med hjälp av olika metoder (tryck, färg) material och uttrycksformer.- Vi vill ge eleverna förståelse för hur bilder kan formas med hjälp av olika medel. Tex naturmaterial.- Förmåga att arbeta undersökande (vad händer när jag trycker med hjälp av olika föremål?)- Vi vill att eleverna ska testa på olika trycktekniker och hur dessa tekniker kan användas i olika bildarbeten och bildframställning (olika tryck,olika typer av färg, tryck på tyg? Osv.)
Undervisningen kommer på kort (och förhoppningsvis) lång sikt uppmuntra eleverna att ta egna initiativ och att arbeta på ett problemlösande/kreativt sätt.   Vi vill bidra till en kreativ nyfikenhet och att på ett naturligt sätt att arbeta i samspel med andra ämnen. Dessa tryck kan även fungera som en dokumentation på vad eleverna hittade i skogen under den årstid man var ute och letade material.
Vi använder oss av formativ bedömning. Vi bedömer processen och inte enbart slutresultatet. Man följer elevernas process mot målet och det är den man bedömer.

   Arbetet i gruppen fungerade bra, men det var svårt att förhålla sig till de olika källorna, Löfstedt, lgr 11 och bedömningshäftet, blev lite overload i huvudet. Roligast var att lyssna på allas redovisningar där man också fick uppslag till sin framtida undervisning, jag ser framförallt fram emot att göra skivomslag i en klass. Tillsammans med musiken kan man arbeta ämnesövergripande och med svenskan för att hitta budskap. 

   Återigen har det sociala lärandet skördat frukt;).

Reflektion V.19

Efter en sista intensiv gestaltningsvecka kändes det skönt med didaktiska workshops. Att fortsätta göra ökade mitt kreativa välbefinnande och användandet av kol, laveringar och blandning hade en lugnande inverkan på min person. I samband med att solens strålar lös starkare och temperaturen ökade (=glad trädgård) blev den kreativa verksamheten icing on the cake.
   Vad jag insåg var hur olika förutsättningar var och en har, i vår klass, och det blev en bra representation för framtiden där alla elever i klassrummet kommer ha olika förförståelse beroende av personlighet och kontext. Jag använde också denna erfarenhet när jag kom till gruppens planering på fredagen, där vi gemensamt skulle formulera en planering baserad på en av våra work-shops och lgr 11. Mer om den i nästa veckas reflektion.
 Nu ska jag rensa i rabatterna!

Trygg med tryck?

Idag har färglära och tryck av olika slag stått på agendan. Förmiddagens genomgång kändes som ett avbrott och jag upplevde att den hörde bättre hemma under gårdagen, samtidigt som det var intressant att se vad som hänt när alla tagit med sig materialen hem.

Efter genomgången demonstrerade Rebecka Goethes färglära och visade på skillnader i grundfärgerna. Vi delades in i grupper, jag hamnade i den grupp som skulle blanda fem nyanser mellan blått och rött, alltså den lila gruppen. Insikten blev att gruppen drog mycket åt varma nyanser och agerade nästan med rädsla inför den lila nyansen med mycket blått i sig.
   Eftermiddagen bestod av tryck. Olika sorter. Det var svårt att få en helhetsbild men kontentan var att det finns många olika sätt. Kreativiteten i att trycka med lök tycker jag om. Frigörande när det inte måste vara på ett specifikt sätt. Gårdagens snörkort använde vi som en slags stämplar och man var tvungen att trycka hårt för att färgen skulle få fäste.

När dagen var slut testade jag att trycka med blomblad. Det var skönt att stå ute i solen och vara sådär klyschigt "ett med naturen".

En dag i teckningens tecken

Idag har vi tecknar med kol, blyerts och krita. Avslappnande och roligt. Så prestigelöst på något sätt. I hemläxa skulle vi teckna något. Jag gjorde en ganska fri avbildning av Mårbackan på altanen som jag
planterar om i filmklippet.

Elin har tagit bilden.

Reflektion V. 18

Gestaltningsveckorna har precis tagit slut och jag saknar dem redan. Det är  den mest njutningsfulla kursen jag kommer läsa på den här utbildningen. Punkt. Det har varit motigt stundtals..att kritiskt granska sig själv under en månads tid har sitt pris. Mycket tvivel, osäkerhet och förvirring har kantat den här lustfyllda perioden. Nu när de här veckorna är slut känner jag ett lugn och en tillfredsställelse. Det gick inte käpprätt åt X. Jag åstadkom i alla fall en del av det jag ämnade.
   Ungefär mitt i processen bestämde jag mig för att utveckla min ursprungliga idé. Min film blev ett delprojekt i min berättelse.

   Jag ville ju förmedla min bild av synen på trädgård. Ja, trädgårdskultur skulle man väl kunna säga..med allt vad det innebär. Eftersom jag någonstans kände att det blev spretigt blev en inre bild av processen nödvändig, för att inte tappa bort mig. En dag skissade jag upp på papper de rum jag befunnit mig i under veckorna och kom fram till att det såg/var ganska intressant. Att man hamnar där man hamnar, sammanhanget.
   Under den här kursen har mycket handlat om sammanhanget. I vilket sammanhang lär man sig? Kontextuellt lärande osv. Eftersom en stor del av gestaltningen handlade om processen framför produkten tänkte jag att det kunde vara intressant att kombinera eller bygga vidare på.
   Dock hade jag ju redan samlat på mig ganska mycket film och jag tyckte någonstans att den lyckades förmedla lite av det jag ville berätta med mitt projekt. Med glimten i ögat ville jag visa hur svårt jag tycker det är, att öppna komposten, deala med alla sniglar och att öppna garageporten. Att sola till den dånande gräsklipparen, ändå älskar jag den, min trädgård!
   det här blir en olidligt lång reflektion, beroende av att det är så mycket jag vill beskriva och förklara. Den här veckan i sig har ju inte innehållit allt det här men är ju någonstans slutpunkt och kulmen  för gestaltningsveckorna. Redovisningsdagarna har varit intressanta och roliga. Jag tycker om bredden eller variationen om man så vill på våra projekt. Framförallt imponeras jag av Johns "uppfinnar"-gener, Ingelas beslutsamhet, Agneta och Amandas fascination av månen och sjöhästar, hur Linnéa hällde färg över krukorna...
    Jag lämnar veckan med en övertygelse om att vi lär och inspireras av varandra. Jag är riktigt sugen på att se pimpade dödsannonser av Elin i framtiden eller det kanske är heavy. Men  i alla fall något oglamoröst som att deklarera, hade varit mer stämningsfullt med en pinuppa på;).

Ett kollage av rabarber under de här veckorna, från det orensade landet till frodigt växande.

Produkten av processen

 Inom kort kommer text till bilderna.

Filmen

Här ska filmen vara, måste nog bara komprimera den lite.

Spånskivans utveckling

Välkomna in! ( inte helt färdigmålad än)

Effektfullt med vattenglaset

Spånskivans förvandling

 Allting började med en spånskiva.

Vit väggfärg kan man ha till nästan allting.

Att skapa rum. Rumslighet.