Avslutande reflektion V.23

Jaha. Så nu var det slut. Min termin på Hdk. Bitterljuvt så till vida att jag vill ha sommar, längtar ut i värmen och grönskan, fönstren släpper in fåglarnas kvitter och alla försommardofter gör mig till en tjur. Jag vill bara sitta under min korkek.

   Samtidigt känns det lite ledsamt att friheten är slut, för lite så känns det. Det tillåtande klimat som präglat den här kursen, förmedlade både via lärarlag och klasskamrater har varit stärkande. Med skräck tänker jag på Pedagogens fyrkantighet, och trots att glasbyggnaderna numer är estiskt tilltalande är majoriteten föga öppna eller för den delen kreativa.

   Det känns inte som banbrytande eller revolutionärt att barn har en naturlig kreativitet. Ändå känns det så långt bort på Pedagogen. Trots att många moment i kursen kantats av frågetecken är det med en liten klump i halsen som jag lämnar den här terminen. Det har varit ett viktigt avstamp i livet och i min spirande läraridentitet. Gett mig mer substans och trygghet. Att jag inte är helt ute och cyklar i mina tankegångar. En bekräftelse som jag inte känt tidigare, en övertygelse och en vilja att förmedla det budskap jag fått förmedlat för mig. Utveckla barns visuella kompetens så att de blir friska människor som kan tolka sin omvärld. Göra dem medvetna om kontexten.

   För mig har sammanhanget och rummet vart essentiella delar den här terminen. Egentligen kan allt knytas tillbaka hit. Det skapande rummet. Det kreativa rummet. För vem? Vad är konst och vem bestämmer? Är det valfritt?

   Jag älskar när jag lämnar ett moment med frågor. Då vet jag att jag är på rätt spår. När det börjas formulera nya sammanhang i förbifarten. Jag har lärt mig att ingenting blir gjort av sig själv. Nu gör, bara gör jag! Gestaltningsveckorna var bra just därför och jag ville aldrig att de skulle ta slut samtidigt var det befriande när det var över, när man stänger en dörr öppnas en annan. Dessa ständiga konnektorer.

   Kartong blir följetång. Brilljant!

Nu står ateljén och väntar på övervåningen.

Tack för nu.