Avslutande reflektion V.23

Jaha. Så nu var det slut. Min termin på Hdk. Bitterljuvt så till vida att jag vill ha sommar, längtar ut i värmen och grönskan, fönstren släpper in fåglarnas kvitter och alla försommardofter gör mig till en tjur. Jag vill bara sitta under min korkek.

   Samtidigt känns det lite ledsamt att friheten är slut, för lite så känns det. Det tillåtande klimat som präglat den här kursen, förmedlade både via lärarlag och klasskamrater har varit stärkande. Med skräck tänker jag på Pedagogens fyrkantighet, och trots att glasbyggnaderna numer är estiskt tilltalande är majoriteten föga öppna eller för den delen kreativa.

   Det känns inte som banbrytande eller revolutionärt att barn har en naturlig kreativitet. Ändå känns det så långt bort på Pedagogen. Trots att många moment i kursen kantats av frågetecken är det med en liten klump i halsen som jag lämnar den här terminen. Det har varit ett viktigt avstamp i livet och i min spirande läraridentitet. Gett mig mer substans och trygghet. Att jag inte är helt ute och cyklar i mina tankegångar. En bekräftelse som jag inte känt tidigare, en övertygelse och en vilja att förmedla det budskap jag fått förmedlat för mig. Utveckla barns visuella kompetens så att de blir friska människor som kan tolka sin omvärld. Göra dem medvetna om kontexten.

   För mig har sammanhanget och rummet vart essentiella delar den här terminen. Egentligen kan allt knytas tillbaka hit. Det skapande rummet. Det kreativa rummet. För vem? Vad är konst och vem bestämmer? Är det valfritt?

   Jag älskar när jag lämnar ett moment med frågor. Då vet jag att jag är på rätt spår. När det börjas formulera nya sammanhang i förbifarten. Jag har lärt mig att ingenting blir gjort av sig själv. Nu gör, bara gör jag! Gestaltningsveckorna var bra just därför och jag ville aldrig att de skulle ta slut samtidigt var det befriande när det var över, när man stänger en dörr öppnas en annan. Dessa ständiga konnektorer.

   Kartong blir följetång. Brilljant!

Nu står ateljén och väntar på övervåningen.

Tack för nu.

Reflektion V.21-22

 Hemtenta! Eller vi kanske inte ska kalla den det? Avslutande examinerande aktivitet..fast det blir väl den avslutande reflektionen..ja, <3 barn har många namn.
   Med brist på saftig referensbas började jag formulera/skissa på min aktivitet i bildanalys. Identitet och ideal blev mitt tema och via ett sokratiskt samtal ska eleverna undersöka hur idealen förändrats.
   Det kändes som en intressant och användbar aktivitet. Det blir så uppenbart hur knasiga vissa ideal är och det öppnar för att eleverna granskar sin omgivning och blir mer kritiska ( ökar sin visuella literacy/kompetens). Vi gavs feedback på vårt utkast vilket var bra för det fortsatta arbetet, helst skulle vi haft en vecka till på oss så att man hade kunnat ge respons ytterligare en gång...men så är det, tid är ofta en bristvara.
   Min största svårighet var att få plats med allt jag ville ha sagt på fyra sidor, det blev många kompromisser och i slutskedet hade jag svårt att avgöra vilka delar som var viktigast, skulle lärandeprogressionen eller bedömning ha störst plats..det flyter ju samman...hjälp!
   I slutändan blev jag ändå relativt nöjd, jag lyckades formulera det jag mer eller mindre ämnade...och det får man väl vara nöjd med? Om någon vill ha planeringen mailar jag gärna men det blir lite långrandigt med hela tankegången här på bloggen.
   Veckans insikter har framförallt handlat om yrkets och uppdragets komplexitet, ibland känns det som vi ska vara en slags övermänniskor som klarar av att balansera precis allt. Och visserligen ser jag mig själv som oerhört kompetent, om än ödmjuk, så känns det stundtals både hopplöst och näst intill omöjligt. Ett inkluderande perspektiv exkluderar, det är alltid någon som exkluderas. Hemskt. Individuell anpassning/resursfördelning.  Svåra frågor. Tunga frågor.
 
 Nä nu blir det trädgård och blommande vallmo!

Tack Linnea för fina vallmon.

Reflektion V.20

I den rödlila gruppen bestämde vi oss för att formulera en lektionsplanering som baserades kring användandet av färg vid tryck...så här skrev vi ( jag, Linnea och Elin)

   I en diskussion kring prestationsångest och hur den hämmar kreativiteten växte vår lektionssekvens fram. Eftersom vi under workshopen testade på att göra olika sorters mallar som vi tryckte med/av/på upplevde vi också skillnaden när vi använde oss av grönsakerna. De var inte våra skapelser vilket gjorde att det blev mer prestigelöst. Tryck är ofta oförutsägbara, något som förstärks när man använder sig av naturmaterial. Eftersom vi alla tre i gruppen tycker om att arbeta med färg(om än på olika sätt) och att det var temat för en av workshopsen föll det sig naturligt att använda sig av färgen, steget att använda sig av blad/löv och andra naturmaterial kändes inte heller långt borta eftersom årstidens växling är så påtaglig och mycket under terminen influerats av just naturen. 

Eleverna får ta fram/alternativt delas ut de föremål de själva valt från utomhuspedagogiken/No-lektionen. Med dessa föremål ska de trycka med färger de själva blandar till. Till förfogande har eleverna grundfärgerna ( 2 gula, 2 röda, 2 blåa samt vitt)
Mål/syfte med vår lektionsplanering är att eleverna kommer uppnå följandemål från läroplanen (bild, syfte och centralt innehåll)
-Presentera egna bilder med hjälp av olika metoder (tryck, färg) material och uttrycksformer.- Vi vill ge eleverna förståelse för hur bilder kan formas med hjälp av olika medel. Tex naturmaterial.- Förmåga att arbeta undersökande (vad händer när jag trycker med hjälp av olika föremål?)- Vi vill att eleverna ska testa på olika trycktekniker och hur dessa tekniker kan användas i olika bildarbeten och bildframställning (olika tryck,olika typer av färg, tryck på tyg? Osv.)
Undervisningen kommer på kort (och förhoppningsvis) lång sikt uppmuntra eleverna att ta egna initiativ och att arbeta på ett problemlösande/kreativt sätt.   Vi vill bidra till en kreativ nyfikenhet och att på ett naturligt sätt att arbeta i samspel med andra ämnen. Dessa tryck kan även fungera som en dokumentation på vad eleverna hittade i skogen under den årstid man var ute och letade material.
Vi använder oss av formativ bedömning. Vi bedömer processen och inte enbart slutresultatet. Man följer elevernas process mot målet och det är den man bedömer.

   Arbetet i gruppen fungerade bra, men det var svårt att förhålla sig till de olika källorna, Löfstedt, lgr 11 och bedömningshäftet, blev lite overload i huvudet. Roligast var att lyssna på allas redovisningar där man också fick uppslag till sin framtida undervisning, jag ser framförallt fram emot att göra skivomslag i en klass. Tillsammans med musiken kan man arbeta ämnesövergripande och med svenskan för att hitta budskap. 

   Återigen har det sociala lärandet skördat frukt;).