Assignment # 3

Haikudikt om ansvar

Det finns olika sorters ansvar. För den man är framförallt,
Att ta ansvar för sig själv i relation till omvärlden, andra. Det är viktigt.
Hur man beter sig, de handlingar man utför. De man låter bli.

Min dikt:

Att veta men att
Inte göra, låta bli
Låta bli att se

Fördjupning av idé

   Jag har valt att utveckla Linnéas naturliga idé. Jag kallar det "Tvättbjörnen, igelkotten och murmeldjuret". Det är gjorda i lufttorkande lera och målade i akryl och akvarell. Tvättbjörnen är ca 2 dm hög, igelkotten 2 dm lång och likaså gnagaren. Väl medveten om att det inte lever några tvättbjörnar i Sverige väcker också den flest frågor. Har den rymt från djurparken?

   Varför blev det ett murmeldjur, en igelkott och en tvättbjörn? På måndagskvällen började jag free-base-a tvättbjörnshuvudet, varpå jag insåg. "Det finns ju inga tvättbjörnar i Sverige!", men jag ville göra en ändå. De utstrålar en sådan lekfullhet och är så fina i sin svart-vit-het. När den var klar började jag med gnagaren, det blev en mus, gnagar...ett murmeldjur! Jag sökte med händerna en form som tilltalade mig estetiskt samtidigt som den påminde om något naturtroget. Resultatet blev en blandning av olika gnagarraser. Slutligen började jag med igelkotten och nu hade jag hittat ett sätt att arbeta med leran, så den gick mycket snababre att göra och jag försökte att få den någorlunda naturtrogen.  

   Att arbeta med händerna var stimulerande och när man arbetar tredimensionellt krävs det mer, vilket var en rolig utmaning. Jag kände mig relativt nöjd när jag placerade dem i naturen. För jag tycker de ser ut att trivas!

Reflektion V.7

   Den här veckan har arbetet för min del i hög grad cirkulerat kring ” utveckling av idé”, assignment # 3 har legat och vilat i bakgrunden. Initialt kände jag att jag ville utveckla Linnéas idé, den med hackspetten. Jag tyckte om hur hon formulerade en saknad också jag känt. Mer djur i naturen! Jag har i större delen av mitt liv bott i centrala delar av staden och befunnit mig relativt lite i skogen om man bortser från mina dagisår då det var tvärtom. För några månader sedan flyttade jag en bit utanför stán, ut på Hisingen, närmare bestämt mellan Torslanda och Björlanda, till ett hus närmare naturen (Obs! närmare, inte öde). Trots att skogen är avsevärt mycket närmre nu ser man sällan skymten av något större djurliv.

   I Skatås har jag tidigare sett älgar, harar, rådjur och en och annan räv men här i området har de än så länge lyst med sin frånvaro. Jag bestämde mig för att berika mitt närområde med djurliv eftersom jag själv upplevt en brist men också för att jag vet hur mycket jag tycker om att se förändringar i naturen. Det finns en led som kallas ”Bronsålderstigen” här i närheten, den leder ner mot vattnet och på vägen finns reservat där forntida gårdar en gång i tiden legat, ett utmärkt ställe att placera mina figurer.

   I skrivande stund väntar de dock fortfarande på lackning så att de står ut lite bättre i utomhusklimatet. Det tog längre tid för dem att torka än jag förväntat mig, vilket fördröjde processen men jag hann fota på torsdagen och hade förberett en ppt till fredagens redovisning. Något man inser när man arbetar processartat är att ” det blir aldrig riktigt som man tänkt sig” eftersom idén utvecklas under arbetsgången.

   Det kändes tråkigt att missa redovisningen eftersom det blir en helt annan upplevelse än när man läser på bloggarna och det hade varit rolig att höra de olika utvecklingarna av idéer. Angående min utveckling så  känner jag att det kunde vara en barnvänlig ingång med vår framtida karriär i åtanke. Barn tycker om djur och att använda djur som inte finns i vårt land som min tvättbjörn öppnar andra frågor. Man kan problematisera vilka villkor som olika djur förutsätts behöva och hur det utvecklats i tid samt en miljöaspekt. Att arbeta gräns/ ämnes- överskridande ger ofta barnen större förståelse eftersom det finns fler angreppsvinklar.

   Sammanfattningsvis har jag lärt mig att det är viktigt för mig att på ett tydligare sätt än hittills formulera vad det är jag vill förmedla med det jag gör. Jag tenderar att formulera en vag utgångspunkt, arbeta utifrån den(ganska fritt) för att sedan knyta ihop säcken på slutet. Det blir svårt att känna sig nöjd och säker på om man verkligen åstadkom det man ämnade. Något jag tar med mig från denna vecka är att jag behöver ge mig själv riktlinjer som jag kan använda som stöd när jag känner mig osäker. Förra veckan kändes uppgiften så vid att bara det faktum att jag lyckades slutföra uppgiften gjorde att jag kände mig nöjd. Efter denna vecka känner jag mig mer rastlös, är jag verkligen klar?  Jag vill göra fler djur. Bygga vidare. I och för sig känns det bättre eftersom det är ett bevis på att den här veckan har varit lustfylld. Det har den verkligen, det var längesedan jag arbetade med lera och det har jag saknat.

   

Reflektion V. 6

En fråga jag ställde mig själv i början av den här veckan i fråga om konst i offentliga rum var; vad står jag för? Det har varit veckans fokus för mig, samtidigt har jag försökt att inte stirra mig blind på det då det finns risk att man blir låst. 
   Jag har använt ett material (garn) jag aldrig använt tidigare på det här sättet, som var svårt men " I made it work". Jag ville ha ett tydligt budskap som öppnade för frågor men jag ville inte göra det för lätt genom att skriva ut ett papper från datorn. En tanke jag hade angående teknik var att använda ståltråd, jag började med det men tyckte det var så tidsödande, om jag hade haft lite mer tid hade jag nog velat pimpa hållpaltserna med både ståltråd och garn. Det blev en kompromiss men jag är ändå nöjd med resultatet, för mig kändes det tryggt att hålla mig inom lagens ramar och höll mig på bra nivå i och liiite utanför min "comfort zone". Om jag hade gjort om projektet hade jag utrustat mig med bättre "hänganordning", dvs inte glömt dubbelhäftande tejp och långkalsonger( inbillar mig att det skulle underlättat i blåsten). Kanske hade jag valt en mer specifik linje med budskapen.
   Har jag satsat den här veckan och utmanat mig själv? Jo, men det tycker jag. Både kreativt och strukturellt. Jag hade en idé som jag genomförde. Stötte på svårigheter men löste situationen. Visst hade jag kunnat lägga ner ännu mer tid på mina skyltar och satt upp dem på varje hållplats, men hade det gjort att budskapet blev tydligare? Inte för min del. Men det hade varits skoj att nå ut till HELA Frölunda. På en skala från 1-10 hamnar jag på en 4-5. Jag kände mig nöjd med min prestation samtidigt som jag inte känner att jag vek mig dubbel och i knutar för att slutföra den. Det kändes dock inte som en realistisk vision då jag under den knappa tiden inte lyckats frambringa den passion som krävs för att arbeta dag och natt.
   Jag är kristisk till den syn vi diskuterade på ventilation/reflektionsseminariet ( fredagens) att vi måste le, vara glada och positiva. Att det är det som är viktigast. Det viktigaste är väl att man mår bra och är frisk. Jag tycker att för stort fokus läggs på vad vi visar upp. Att le och vara glad är ett privilegie, visst är det trevligt men som blivande lärare känns det angeläget att understryka att det är ok även fast man inte känner sig på topp varje dag. Det är bara födelsedagstårta (sin egen) en gång om året, fredag en gång i veckan och läggdags ( my highlight ) en gång om dagen. Om man inte visar upp att man mår dåligt kommer man inte kunna prata om det med sina elever, och situationen blir oförändrad. det var skönt för mig att formulera det här för till vardags ler jag mycket, ibland kräver jag för mycket av min omgivning i det avseendet.

Konst i det offentliga rummet

Min ursprungstanke var tredelad.

För det första ville jag rent konkret införliva lite färg i vår grådaskiga tillvaro. Syftet med färgen var dels att det är fint men framförallt eftersom det gör att folk hajar till, alltså något som utmärker sig.

Den andra utgångspunkten var kommunikation, jag ville kommunicera ett budskap eller ge upphov till kommunikation mellan andra människor. Mina tankar gick framförallt till dem ensamma i Scoccos sång. De som inte har eller får frågan, " Vill du sitta ner" ? eller har någon som önskar dem en "bra dag på jobbet". Samtidigt ville jag bara ge folk ett hej. Jag tyckte att mitt budskap var tydligt utan att vara påträngande och det var min avsikt.

Min tredje tanke kom från min egen relation till Frölunda, eller vissa delar av Frölunda. Jag har släktingar som bott i både Grimmered och Askim (alltså "fina" delar) och där har det varit lugnt, sedan har jag bekanta som bott på andra sidan tunneln om Frölunda torg ( Smaragd osv...the hoods) och här har jag aldrig känt mig trygg. De som bor här delar säkert inte min oro men en välkommenskylt ville jag ha här ändå - kanske kommer det kännas lite bättre då.

Jag åkte med 7:an 8:an och 1:an fram och tillbaka ett par vändor fram tills mina fingrar var som isbitar och jag ångrade bittert att jag inte börjat på onsdagen...ute i sista minuten.
Den bästa gatan var Positivgatan, här måste man ju sprida budskap kände jag.

Eftersom det blåste något fasligt började jag inomhus. Min ursprungstanke var att placera ut mina utsmyckningar på hållplatser, men de passar ju överallt i offentliga rum.  Här inne i gallerian och på hållplatsen utanför.

Har valt att inte visa alla bilder då det blir mycket upprepning, sammanlagt gjorde jag ca 15 stycken i olika färger. Vissa bestod ( som den ovanför ) bara av en tråd, men då det var instabilt vek jag dubbelt, detta tog alldeles för lånt tid och jag började klippa. Men pilligt var det och timmar tog det.

Hoppas du har en bra dag på jobbet hänger fortfarande kvar, det känns roligt att se. Jag är nöjd med att jag kom på idén med over-head/genomskinligt papper, då min ursprungliga idé med att limma garn direkt i miljön var komplicerad både tidsmässigt, praktiskt och ur nedskräpnigs-synvinkel.

Vad står jag för?

Idag introducerades vi för hur åsikter i kombination med handling förändrar det offentliga rummet.

Hur en tanke förändras till ett fysiskt uttryck. En samhällsfråga tas upp, on display i konsten.

Namn att lägga på minnen Lucy Orta, Tadashi Kawamata.

Jag kom att tänka på vilka förändringar i det offentliga rummet som påverkar/t mig. Krampelare, fjärilar längs avenyn över jul, blåa fötter längs övergångsställen, designade stolsöverdrag på spårvagnar.

men den stora Frågan väntar fortfarande på ett svar.

 

Om man viker många blommor...

Jubileumsnumret av Elle bjöd på ett fantastiskt reportage. 25-års tribute inbäddat i origamiprakt, kanske något för Opaltorget?

Reflektion V.5

Serendipitet... och att upptäcka utan att att söka...

...men att ändå finna. Som när man är liten och hittar en femma eller vad somhelst för den delen. En skatt. Så tänkte jag när jag började min skattjakt...att jag skulle kunna hitta några guldkorn i detta oändliga internationella hav fyllt av gottigt att sätta tänderna i.
   Men det var svårt, och rörigt och tråkigt att stirra på en skärm hela dagen. När uppgiften är så stor/fri är det svårt att rikta in sig på något. 10 "hemsidor" är många att undersöka. Det blev oöverskådligt, positivt dock att veta att det finns så mycket intressant att hitta om man bara tar sig tid och jag tyckte att det var bra att vi gavs tillfälle att undersöka vad vi ville. Då fick jag möjlighet att kolla igenom bloggar (orsakade stort missnöje med brist på finess hos min). För egen del hade det behövts tydligare ramar eller ett syfte formulerat. Stundtals försvann lusten. När jag skrivit ner sju olika sidor på bloggen bestämde jag mig för att  starta om då jag inte såg någon linje med vad jag tog upp. Jag valde då att slopa min första idé med att vara helt fri, istället riktade jag in mig på bloggar som jag kände att jag behövde lägga ett större fokus på. Så det blev tio bloggar istället.
   Att chatta på nätet kändes märkligt. Jag besökte Betapet. se som jag minns från gymansiettiden som jag och en tjejkompis brukade spela ihop. Då jag är något av en ordnörd tycker jag fortfarande att det är roligt. Dock kändes chattgrejen aukward. Men det var ju inte så farligt egentligen. Den andra situationen blev Wordfeud, smidigt att ladda ner appen men jag blev förvånad när det var en som sade att den var 9-10 år och blev upprörd när jag inte ville svara på alla frågor. Det kändes lite märkligt.
   Vad har jag lärt mig? Att jag tycker om det fria utrymmet och få välja själv men jag behöver ramar att förhålla mig till för att uppnå ett resultat jag känner mig bekväm med.
Avslutar veckan med fler frågor, vilket alltid är skönt. Nyfikenhet.

Assignment # 2 part 2

Jag har fotograferat två situationer där jag är "social på nätet".

Den första är när jag spelar Betapet ( Alfapet på nätet ) en sida jag minns jag brukade spela på när jag var yngre.

Den andra sidan är Wordfeud som jag laddade ner som app.

Vad är konst?

http://www.svtplay.se/video/993138/del-3-av-8-ernst-Billgren

En trivsam timme där Billgren berättar om sin tid på Valands konstskola, sin passion, ateljé och syn på sina medmänniskor.

Reflektion V. 4

Första veckan avklarad...

Trots att jag var beredd på att förhållningssättet skulle vara annorlunda på Hdk var jag inte medveten om att det skulle kännas så omvälvande, förvirrande och stundtals frustrerande.
   I ett och ett halvt år har en succesiv anpassning till Pedagogen (med allt vad det innebär) ägt rum. Nu ska det ruckas på ramarna. Hämningar släppas och framförallt tror jag " free our minds". För att vara utbildnigsbar måste man vara öppen och det är först nu i slutet av veckan som jag börjar inse hur jag ska förhålla mig till det nya.
   Veckans assignment var spännande men tiden begränsade min tanke. Det var dock en bra startoff-point. Inga krusiduller bara köra lite grann. När man har så kort tid på sig är det svårt att veta om man tänker tillräckligt långt. Man hinner liksom inte. Jag hade en del andra idéer om fara, men ändå på likartade sätt. Hade jag gjort om uppgiften hade den sett annorlunda ut. Då hade budskapet haft en djupare innebörd med en politisk underton. Men ofta tar det ett tag för idéer att få fäste i mig och i det här fallet blev resultatet därefter. Inte så djupt. Men jag älskar verkligen anemoner, de var tillfredställande att köpa.
   Vad har jag lärt mig den här veckan? Att den här kursen kommer vara annorlunda mot alla kurser jag tidigare läst. Men också att jag måste step out of my comfort zone. Det blir så knökat av tankar att det i slutändan blir svårt att sålla. Det behöver jag bli bättre på för att hitta vad det är jag vill göra. Min röst. Jag har också börjat formulera vad det är som gör att jag arbetar bättre och sämre, något som är viktigt att uppmärksammas på och som jag tror är viktigt att överföra till blivande elever.

På: Färg, öppna ytor, vissa förhållningsregeler (ex. tema som man tolkar fritt inom), mätt i magen, utvilad, diskussioner, ge och ta av varandra

Av: Avbildande, trånga utrymmen, enbart dator, enskilt arbete, för styrda eller för fria uppgifter, hungrig, trött

Det viktigaste för mig är att ha tålamod när det inte blir precis som jag tänkt mig från början och att våga satsa och göra fel!